Tankar och reflektioner från Calle Elf och Ivonne ”Ivoncita” Arosenius.
Under juli månad sommaren 2019 lämnade vi våra rutiner, vanor och distraktioner i Stockholm och tillbringade tre veckor på ”Alternative Artist in Residence” på Helsinglight.Vi fick möjlighet att reflektera och experimentera med våra respektive uttryck och stilar. Calle - en fotograf och Ivoncita - en konstnär och artist.
Det här är våra tankar.
När det bestämdes att vi skulle åka till Helsinglight AAiR blev vi riktigt exalterade - hela den här tiden att jobba med ett eller flera av våra projekt som vi ibland kämpar för att få tid att slutföra. Så vi började packa vår utrustning och sånt som vi redan arbetade med men innan vi åkte insåg vi att vi inte hade någon aning om vad vi kunde förvänta oss av själva upplevelsen. Vi kände inte till miljön eller människorna vi skulle träffa så efter lite diskussion slutade vi med att vi fyllde hela vår bil med förnödenheter. Istället för att gå med tankesättet att avsluta redan påbörjade projekt, ville vi hålla våra sinnen öppna för vad som än skulle komma ur detta.
Efter cirka fyra timmars bilfärd (inklusive fika och lunch) från Stockholm kom vi till Helsinglight, ett stort hus i Vattlång som tidigare var en skola, som Fredrik Fernlund och Petra Shara Stoor gör om till en kreativ fristad i hjärtat av Hälsingland . Ett imponerande tvåvåningshus byggt med lokalt tillverkat tegel 1920.
Vi hade föreställt oss Helsinglight som ett hus mitt ute i ingenstans med björnar på lur i skogen och som vi skulle spendera tre veckor själva och skapa. Men så fort vi träffade Petra och Fredrik hälsade de oss varmt välkomna och var ivriga att lära känna oss och visa oss allt det vackra med detta område och människorna och möjligheterna där.
De första dagarna lät vi liksom allt sjunka in och bara acklimatisera oss. Lärde känna vår nya omgivning och träffade lokalbefolkningen. När du kommer till en ny plats som denna tar du med dig dina idéer och förväntningar på vad du kommer att skapa, längtar efter att bli inspirerad och fokuserad på ditt arbete. Vad du inte kan veta i förväg är om och hur du faktiskt kommer att känna dig inspirerad och detta var naturligtvis en liten rädsla vi hade.
Den första veckan hade vi en stark känsla av att vara gäster i denna stora byggnad med många rum men inte nödvändigtvis Fredriks och Petras gäster lika mycket som gästerna i själva huset och den historia och många minnen det innehåller. Det kändes verkligen inte som att det här var platsen att arbeta på och avsluta de projekt vi hade tagit med oss. Denna plats skulle komma att inspirera oss på sitt eget sätt och få oss att skapa nytt material som upptäckts och producerats utifrån miljöns intryck, förväntningarna vi hade att omvärdera och de samtal vi hade runt den.
Vi har alltid trott att att bo på ett residens skulle göra dig mer fokuserad och inspirerad men vi blev förvånade över hur närvarande det fick dig att känna dig. Du märker så många saker omkring dig som du annars skulle gå förbi utan att märka det.
En av de stora anledningarna till att gå till ett residens är, enligt oss, möjligheten att experimentera med dina idéer. När du är där har du inte en kund eller en budget eller något annat som begränsar dig. Det är en tid för lek och utveckling och att låta ny energi fylla på din passion. Det låter dig lämna dina egna förväntningar åt sidan. Vi har alla en uppfattning om vad som är rätt/fel eller till och med bra/dåligt. På ett residens har du möjlighet och tid att glömma de där gör och inte göra och bara prova nya saker eftersom du är där för att gå utanför din egen ram, som du redan är bra på.
Fredrik och Petra har gjort ett bra jobb med att göra residenset lyxigt, vackert och mysigt. De hade också skapat en riktig utställningshall och två verkstäder. Resten av huset var fortfarande under uppbyggnad. Man kunde se olika tapetlager titta genom väggarna, bevittna om vad och vilka som hade varit där innan Helsinglight föddes. Dessa hemligheter som vi kände var gömda i väggarna fick oss att undra mycket över hur det måste ha varit att vara student mellan 1920-1960-talen och vem Gunnar Greiber var, målaren som hade hela huset för sig själv, levande i en värld av färg, efter att skolan lades ner.
Att lära oss om husets historia fick oss också att tänka på människorna som bodde i närheten och vad människorna som hade varit i det här huset var omgivna av. Hälsingland är väldigt vackert och vi hade verkligen turen att ha tre veckors soliga dagar som gjorde det enkelt att njuta av dagar och nätter i naturen vandring i fjällen, ridning, ta ett dopp i de många sjöarna och så vidare. Lugnet i dessa omgivningar var väldigt närvarande och gav oss mycket energi som vi kunde lägga i våra idéer och projekt.
Första dagen på Helsinglight avslöjade Petra och Fredrik möjligheten att anordna ett event i slutet av vår vistelse, där vi kunde ställa ut vad vi än skulle skapa under de tre veckorna på residenset. Vi är både vana vid att presentera vårt arbete och även producera evenemang så det lät faktiskt som en bra idé. Men när du skapar något på en begränsad tid kan du aldrig vara säker på "kvaliteten" och relevansen av det i sammanhanget till vad du vanligtvis anser vara en färdig skapelse. Så den första veckan var fylld av blandade känslor, å ena sidan skulle det vara fantastiskt att ställa ut vårt arbete, visa upp residensens möjligheter och arbeta mot en deadline. Å andra sidan bör ett evenemang främjas med viss framförhållning och hur kan vi främja något som ännu inte finns, som vi inte ens vet resultatet av? När vi skriver detta har vi lite perspektiv på det hela och kan definitivt säga att det lilla prestationstrycket tände en eld som gjorde att vi var ganska produktiva under vår vistelse.
Tanken på att ha ett evenemang låg vid sidan av till vår sista vecka, det var då vi kände att vi faktiskt hade skapat, inspirerats och hittat ett fortlöpande element genom vårt arbete. Vi bestämde oss för att kalla det "Dimman". Det var vad vi hade upplevt i våra samtal och i vårt sökande efter inspiration. En dimma av minnen, känslor och förväntningar på livet och relationerna. Man kan säga att husets historia, mötet med Hälsinglands natur och att leta efter svar om våra förfäder gjorde att vi hittade dimman. En plats med okända, obesvarade sanningar. En plats, till och med ett sinnestillstånd, där du letar efter något men du inte vet vad du letar efter. Det blev faktiskt väldigt personligt för oss båda och även om vi trodde att vi inte skulle arbeta med projekt som redan påbörjats tog det oss igenom idéer och känslor som vi burit med oss ett tag och landade i någon form av insikt.
Fredrik och Petra lyckades på ett fantastiskt sätt få ett helt gäng människor att komma till utställningen och föreställningen bara med tre dagars varsel. Här är vad vi skrev om det och ett urval av vad vi skapade under vår vistelse:
Alla har vi i någon mån och form mött den. Dimman kan gestalta sig både internt eller externt, som ett hölje över sorgen, sanningen, glädjen eller livet i allmänhet. Den kan vara påtvingad utifrån eller framkallad inombords. Den kan stå för ovisshet inför framtiden, bleknande minnen eller jakten på självförverkligande. Vad den än betyder för en just nu kommer med största sannolikhet ändras många gånger om under livet. Det här är några av våra försök att behandla detta tema som dykt upp under vår vistelse här på Helsinglight i Vattlång under dessa sommarveckor.
HELSINGLIGHT AAiR - ALTERNATIVE ARTIST IN RESIDENCE HAR STÖD FRÅN KULTURBRYGGAN
*Kulturbryggan (Kulturbryggan är en alternativ finansiär som genom att tilldela bidrag till projekt främjar förnyelse och utveckling inom kulturområdet i hela landet.)
Välkommen till Sculpta Sweden, en unik konstfestival i Vattlång från 24:e till 29:e juli 2023. Utforska och upplev en bredd av unika konstformer hos oss på House of Helsinglight, vår kreativa oas och skollokal under uppbyggnad.
Lämna en kommentar